Tillbaks till allt som varit och speciellt blivit, tillbaks till verklighetens tråkiga fasader och allt som känns som hugg i ryggen. Försöker att bara vara glad för allt precis allting jag har och som finns där i mitt liv. Men som så många gånger innan kommer jag på mig själv, vad är det jag har? vad är det som är så jävla bra i mitt liv?

Har allt man kan önska sig, men räcker det för att vara lycklig?
Räcker det att säga att allt är bra, fast hjärtat skriker av tomhet.

saknad utav de människor som egentligen finns, men inte finns.

                                              
                                              
förlåt men jag är inte lycklig såhär.