deppad en lördagskväll
Lite off härifrån och har inte alls samma glöd som innan, känns inte nödvändigt eller jag vet inte vad.
Mina tankar ligger och värker i kroppen och jag vet inte riktigt vad jag vill eller vad jag känner.
Fast det kanske alltid varit så, jag menar det är väl det jag brukar säga.
att jag inte vet..
Fast just nu känns det verkligen extra jag vet inte alls någonting längre.
Jag har en syster som jag älskar högst överallt annat på denna jord, ja tillsammans med resten av min familj. Som är ordentligt allergisk mot nästan allt, nej men mycket. Vilket skrämmer skiten ur mig ärligt talat.
Jag vill inte orsaka mer allergi för hennes del genom att dra med mig john-john hem. Plus att isåfall får vi tillbringa lovet hos varsin förälder. Hej kul liv att spendera lovet inlåst hos den ena. Inte direkt, inte för min del åtminstone.
Då jag redan nu i en lägenhet känner mig ensammast i världen, fast det är väll klart.
Det är ju inte livat här för jämnan direkt. Och vad förväntar jag mig egentligen.
Men jag kan vara ärlig och säga att jag mår skit av att vara ensam, trots att jag inte är helt ensam då jag har john-john hos mig hela tiden. Men förutom lillskrutten så är det rätt tomt och framför allt iskallt.
Vilket jag nästan avskyr mer än ensamheten, kylan tar kol på kroppen och sinnet att hitta på något. Jag brukar alltid bli ledsen och nere på vinterhalv året. Dock tycker jag att jag klarat mig riktigt bra detta år. Har inte kännt av så mycket alls, förens nu..
Och ja som det känns så kom väl allt på en och samma gång.
deppad och ledsen gör att min lördagskväll inte känns lika rolig som den började.
Mina tankar ligger och värker i kroppen och jag vet inte riktigt vad jag vill eller vad jag känner.
Fast det kanske alltid varit så, jag menar det är väl det jag brukar säga.
att jag inte vet..
Fast just nu känns det verkligen extra jag vet inte alls någonting längre.
Jag har en syster som jag älskar högst överallt annat på denna jord, ja tillsammans med resten av min familj. Som är ordentligt allergisk mot nästan allt, nej men mycket. Vilket skrämmer skiten ur mig ärligt talat.
Jag vill inte orsaka mer allergi för hennes del genom att dra med mig john-john hem. Plus att isåfall får vi tillbringa lovet hos varsin förälder. Hej kul liv att spendera lovet inlåst hos den ena. Inte direkt, inte för min del åtminstone.
Då jag redan nu i en lägenhet känner mig ensammast i världen, fast det är väll klart.
Det är ju inte livat här för jämnan direkt. Och vad förväntar jag mig egentligen.
Men jag kan vara ärlig och säga att jag mår skit av att vara ensam, trots att jag inte är helt ensam då jag har john-john hos mig hela tiden. Men förutom lillskrutten så är det rätt tomt och framför allt iskallt.
Vilket jag nästan avskyr mer än ensamheten, kylan tar kol på kroppen och sinnet att hitta på något. Jag brukar alltid bli ledsen och nere på vinterhalv året. Dock tycker jag att jag klarat mig riktigt bra detta år. Har inte kännt av så mycket alls, förens nu..
Och ja som det känns så kom väl allt på en och samma gång.
deppad och ledsen gör att min lördagskväll inte känns lika rolig som den började.
Kommentarer
Trackback