Om jag bara visste exakt vad jag kände och ville om dagarna, visst hade det varit så mycket lättare då.  För mig, för er, för dig, ja för alla. Nästan i alla fall. Om jag bara visste vad jag trode på och hur jag vill leva mitt liv inom de närmsta 10 åren. Jag vet absolut ingenting, eller jo jag vet att jag känner mig splittrad.

Idag har varit en både bra dag och dålig dag, eller mer känslomässig dag kanske man ska kalla det. Idag gjorde jag mitt livs svåraste beslut. Eller beslutet i sig var inte så svårt. Däremot att släppa taget. Elliey har nu flyttat ut till en familj som bor här i närheten (mellan motala och linköping) ute på landet. Där hon hör hemma, ute i det fria där hon älskar att vara. Det känns jobbigt för min del, då jag verkligen älskar henne. Men jag tror hon får det helt underbart som en katt ska få ha det. Jag är otroligt ledsen, jag känner mig som en idiot. Jag klarar inte av farväl.

det ända jag känner för just nu är att gömma mig under mitt täcke, vrida tillbaks tiden och befinna mig i soffan antingen hemma hos pappa (gamla lägenheten) eller i min lägenhet i v-vik, kolla på filmen Festival och bara må allmänt bra, trots allting runt omkring. Försöka lappa ihop mitt liv och bara leva livet. 
                                                   
Jag saknar min familj, jag saknar Ida, jag saknar Elliey, jag saknar Sonja, Aslan, jag saknar oss. Mina vänner, jag saknar just den där känslan. Jag saknar allt :/