jag har ett hjärta jag ska bara försöka visa det lite oftare, förlåt

jag kanske är rätt ytlig för många, kanske inte lika snäll som jag brukade.
jag vet att vi alla förändras och jag vet att jag blivit lite utav den där människan jag alltid varit livrädd för att bli.

jag vill vara sofie, den där snälla människan som fanns där för sina vänner och familj.

Visst alla har sina dåliga dagar men nu förtiden uppskattas inget av någon.
och allt det där är helt fel!
jag är fel!

jag älskar min familj, för det är min familj dem jag känt längst och dem som vet det mesta om mig som individ.
Jag har kommit närmare dem på senaste måste jag få säga själv och jag älskar att ha dem vid min sida. Och att relationerna blivit lite utav det bättre. För det skrämmer mig att inte ha någon relation till sina föräldrar.

Dock mina syskon känns som jag kommit längre ifrån, inte direkt så att vi aldrig pratar men det finns liksom ingenting att säga redigt? Jag är rädd för att se vad min lillebror kommer att bli och jag är rädd för att förlora min kontakt jag har med min lillasyster.. För som sagt familjen är allt.
 Min familj är alla min mamma, pappa, ämli, henric, alla släktingar, nettan elliey och Nettans familj.
ni allihopa är guld värda! Tack för att ni finns!



låt som etsat sig fast i hjärnan


Jag har blivit en hemsk person mot min flickvän och jag vet det varje dag och jag tänker samma tankar om det varje dag. Vad har hon någonsin gjort mig för ont? Varför kan jag inte bara hålla käften med alla fula elaka ord och vara snäll.
Som jag egentigen vill och jag menar ju inget illa men jag blir så förbannat trött på hela den här skiten.

Mest av allt är jag trött på mig själv, för jag förtjänar inte alls det alla gör för mig.
jag önskar jag var bra för dig <3 förlåt för allt

jag ska försöka med 140 procent nu, jag lovar.

Jag älskar dig! och det finns inget som kan ändra det.

jag ska oxå försöka bli något bättre <333