jag önskar vi var tydligare än så

Kan ju berätta att jag inte tycker det är så roligt här, man sitter på varsitt rum hela dagarna och bara går ut därifrån när man ska äta eller gå på toaletten. Ja det är sant, det är en sån värdelös känsla alltihopa.
Jag älskar min pappa men vi är för lika, vi tänker båda två 'det är inte jag som ska säga förlåt'
och stämningen känns inte alls som världens bästa, men jag begär inte mer utan jag älskar dig pappa!

Du har dina stunder då allt är som det var förrut jag svär på att det känns som då, men sen övergår det oftast till det normala, vi kallar det för nutiden.Igår var en toppen dag och idag har det inte hänt någonting, men jag står på mina tår..
Hela tiden står jag på tårna för om jag säger minsta lilla så är allt kört, jag försöker balansera på tåspetsarna pappa.
Jag försöker vara den där flickan du älskade en gång. Förlåt.

Och ibland, ja faktiskt ibland ser jag igenom dina ögon och ser att där inne finns den där människan som var hela vår värld
för mig min syster och min bror, du som fanns där för oss lyssnade och ville ha oss hos dig.
Jag ser att långt där inne finns den själen kvar och jag börjar nästan gråta varje gång jag märker att du håller in det.
Varför är du inte pappa pappa? vad är det som förändrats..
Jag önskar ibland att inte Lotta kom in i bilden, men samtidigt ser jag hur lycklig hon gör dig. Men du håller in dig själv..
Du gör verkligen det och det gör ondare en någonting annat.

jag älskar min familj det gör jag verkligen, och jag älskar Nettan min kärlek och våran kissekatt så klart!
Det finns inget bättre än en familj, lyckan till ett bra liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback