nu när det redan är försent inser jag vad jag egentligen behöver

               
Att försöka hålla huvudet högt, tänka på annat och inte falla ner för tusende gången. Nej jag menar inte att det är svårt, jag menar bara att jag inte klarar av det längre.

Att bara gå förbi, släppa lös alla känslor, det är vad jag är bäst på.
Att inte bry sig om att du eller du eller kanske ni tycker jag är ett psykbryt. Att alla tycker att jag är helt jävla konstig som först går från att vara ledsen till att bli glad på en halv sekund. Jag är jag och det kan jag stå för.
Min känslor lever sitt liv och jag kan inte hjälpa att jag ibland är glad, ledsen arg eller besviken. Det är sån jag är.

Just nu är jag fortfarande inne i en ledsenhets-fas, då jag verkligen ville allt som hade med den här helgen att göra. Jag har nu 1% chans på 100. Det känns inte helt bra. Men men, jag bara räknar ner dagarna och hoppas på ett bra svar. Det är väl det enda som går att göra just nu.

Ska snart iväg till skolan, först ska jag väl göra mig iordning lite smått. Inte för att jag är på humör eller så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback