Tankar i huvudet en ström av känslor

Oj vet knappt vart jag ska börja. Jag börjar tappa greppet om bloggvärlden igen. Vet inte riktigt varför egentligen, jag älskar att skriva. Men tiden hinner inte riktigt med. 

Att i stort sett ha två arbeten, en familj och två hundar är väl det enda som hinns med nuförtiden, typ, jag försöker så gott jag kan. Men även om jag önskade har jag också bara 24 timmar per dygn som alla andra. Och nej jag är inte heller en robot. 

Jag har känslor, som för det mesta svämmar över. Jag har en ork som tillslut ger med sig och jag har en kropp som börjar säga ifrån. På riktigt!

Därför har jag nu varit sjuk i 5 dagar, började med känslan av feber och sen kom förkylning och hostan lite på köpet kan man säga. Idag är det min första arbetsdag igen, sedan i fredags förra veckan. 
Och jag har snart jobbat 16h. Imorgon (idag) ska jag även jobba 3,5h till. Så ja mitt liv består mest utav jobb jobb jobb och det har det väl i stort sett alltid gjort.  Så länge jag kan minnas i alla fall. 

Det är väl inget jag direkt är stolt över eftersom jag har missat så mycket utav Charlies liv. Charlies första år. Som aldrig kommer tillbaka, dock är jag väldigt glad att hon inte kommer att minnas denna tiden senare. För jag vill vara närvarande i hennes liv, och det vill nog båda vi mammor.  Så när både nettan och jag har ett varsitt jobb ska jag bara ha ETT jobb. Ja ni hörde. Min kropp orkar inte det här hur länge som helst men jag kämpar. 

Och det är tungt och jag skriver inte allt det här för något medlidande, för självklart har jag valt det själv, och samtidigt är jag så jävla stolt över mig själv. Att jag orkar och att JAG, lilla jag faktiskt har två helt underbara jobb att gå till. Att jag har en karriär om det så "bara" är inom vårdyrket. Så är jag så himla stolt och nöjd, att folk gillar mitt arbete. Att jag blir inringd till folk som vill anställa mig. Yes jag har väl snart jobbat mig igenom de flesta assistansbolagen i Motala. Och jag kan gå rakryggad och säga fy fan va bra du är Sofie! 

För när det känns som tyngst så tänker jag bara på vart jag står idag, jag har världens finaste familj x2. Min alldeles egna lilla och min "familjfamilj" som jag vet finns där i vått och torrt och jag älskar er alla gånger tusen.  Vet inte vart jag hade varit utan er vid min sida. 

Sen vill jag även ge min flickvän ett stort jävla tack, tack för all stöttning när jag är längst ner på botten i havet, det är du som drar mig upp igen. Utan tvekan får du mig alltid att må så himla mycket bättre, och jag vet att du gör allt du kan, precis som jag. Vi hjälps åt båda två. Du med hela familjebiten, vilket bara den är tuff. Med en liten trotsig prinsessa och två helcrazy dogs. Det är vårt lilla pack, och jag vet hur mycket du gör där hemma varje dag. Så du är helt jävla bäst. Supermamman utan dess like.  Och allt pluggande på det, det är knappt så jag förstår hur vi båda står upp. Det är mycket bollar i luften för oss, i princip hela tiden. Men vi klarar det här tillsammans, bara ännu en utmaning att lägga till i listan på klara utmaningar.  

Jag försöker se varje helg och vardag som jag är ledig som heliga små guldkorn, försöker få ut så mycket som det bara går av vardagsglimtarna som jag hinner med. Jag försöker ge all kärlek åt mina fyra älsklingar.  Jag hoppas att ni vet om att jag älskar er så mycket att hjärtat nästan värker av all kärlek? jag blir så himla lycklig varje gång jag sätter mina fötter innanför vår dörr. Det här är vårt lilla hem, vår lilla familj tänker jag varje gå gång. 

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, jag är ledig i helgen. 
Och vi får se vad det blir utav den, troligtvis filmkväll med Andreas och Jerry ikväll (fredag). Kanske en roadtrip ner till Skåne på lördag för att hjälpa Jimmy och Jenny att köpa bil. FUSK, vill också ha en fin ny bil. Våran börjar bli gammal. Får se om vi även svänger av till lillasyster när vi ändå är neråt i Sverige❤️ Sen på söndag får vi se vad som händer och sker. 


Hoppas ni alla har det bra där ute. 
Varje dag är som ett nytt äventyr och I varje dag finns det nya utmaningar och möjligheter. Ta vara på dom små guldkornen. 
PUSS 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback