kan jag gå med dig hem från bussen?


jag vet inte vad jag ska göra längre, det tjänar ingenting till.
Jag försöker, försöker leva.

Jag är trött, borde gå sista rundan med johnjohn. för länge sen.
du var bara inte gjord för dessa dar som alla fina texter. håkan är underfin.
vi var något bra men slutade i något som inte var oss, jag tar det så enkelt.

jag tar det som det är, jag försöker.
en tidig söndagsmorgon och jag gråter mig till sömns idag, igår och imorgon.
bara härda ut vi går igenom det här och tusen jobbiga saker till
jag låter bara fingrarna trycka snabbt på tangenterna, vet inte vad jag vill få sagt.
eller vad jag vill få skrivet.

Att lära sig av sig själv eller någon annan,
jag önskar du mådde bra så som jag försöker.
jag vill må bra

hur länge ska vi vänta
hur långt tid ska det ta
hur länge ska vi leva utan att må bra?

du är så långt bort just nu även att du är nära

     
att upptäcka för varje dag som går, att man är längre ifrån en person än innan skaver i själen. hjärtat.
Jag är glad just nu, att jag har en underbar hund som får mig allt annat än glad varje dag. han är hjärtat.
Men en person som tidigare betytt världen och som sakta försvinner från ens liv får mig att bli depp mellan varven.

Jag offrar ingenting för folk som inte gör det för mig. är det så svårt att förstå det?
framför allt inte min stolthet och min själ. för det behöver jag själv för att inte tappa balansen
mellan verklighet och flykt. 

Jag är glad att jag har tre helt underbara människor här i Motala, som innerst inne verkligen finns där
och är helt jävla amazing. Jag tror ni vet vilka ni är. Ni är mina närmaste vänner och finare kan man inte hitta.
Tusen tack till er tre som får mig att känna mig värdefull som jag är.

rädd för att göra misstag. nu när du blivit någon annan.

man säger inte föralltid om man fan inte menar det

inte ödsla mer tid på idioter
inte ödsla mer tid på dig
inte ödsla mer känslor på att förstå varför.
bara gå vidare
bara bli den sofie som älskar.
älska dom som förtjänar det, såklart


jag önskar mer än något annat att jag fick tillbaks min medicin.
jag vill inte leva i det här, vill inte ha det som det är.
önskar jag bodde kvar i västervik, att jag aldrig flyttade hit...
önskar att jag aldrig började i skolan, orkar inte.
vill inte längre.



                  





jag vet inte men det du gör sårar

jag vet inte längre vart jag har dig, åh det gör ondare än någonting annat.

Sitter i skolan just i skrivande stund och somnar snart, det är så lungt och tyst vid den här tiden på skolan.
Speciellt i detta klassrummet också ,där vi journalistelever bara syns till.
Och efter den här natten behövs verkligen en god natts sömn eller egentligen en hel dags sömn.
Men sånt fungerar ju inte när man spenderar sin tid i skolan. tyvärr.

Livet går vidare, vare sig man haft en bra eller dålig dag.
Igår vart det en stor förändring i mitt liv, john-johns liv, stellas liv och Idas liv. Vi får se vad som händer.
Vi tar en dag i taget helt enkelt. Inga förhastade ord eller meningar utan vi får se hur allt blir..

Ja egentligen har jag inte så mycket mer att skriva, känner mig otroligt ledsen mest hela tiden pga en person. Men åh andra sidan betyder man inte lika mycket för en person som man gjort vad kan man då begära av den människan?

det här skrämmer mig, den du varit och den du helt plötsligt blivit..
känner inte igen dig i din egna kropp..


its like you ripped my heart out

Fy fan va irriterad jag är just i skrivande stund.
Eller snarare arg, bortgjord och jävligt ledsen.

Kommer inte tro ett enda litet ord som kommer från din mun hedanefter.
och du kommer få jobba länge på att förtjäna min respekt igen.
Kommer inte vara den som förlåter i första taget, ibland får man ta sina smällar.
liksom jag många gånger gjort för dig.

Inser du inte så spelar det kvitta, jag bryr mig inte så mycket längre.
För dina ord studsar från mig. för du är bara en liten del av den du var.

Antingen försöker du eller så ger du fan i det och då vet du vem du förlorar i slutänden.
jag tänker inte röra ett finger mer för din skull, du förtjänar det helt klart inte.
när du gång på gång sårar..


jag är värd så mycket mer

när man inte tror att man kan komma längre ner
det är då man sakta sjunker djupare o djupare ner in under marken.

hur kan man gå vilse bland sina egna vener och sitt eget blod.
hur kan jag vara så dum så att man inte inser sanningen.

För det här gör
bara ont..
ont i själen,
hjärtat, kroppen.

falska leenden har börjat flyta in och jag snubblar på orden.
jag hoppas att din frihet ger dig så mycket lycka som du behöver
för jag kan inte finnas där för dig mycket längre.

jag är inget andra hands alternativ.
jag är värd minst lika mycket som alla andra.
kanske inte för dig längre, men där ute finns det någon för mig också.


besviken på kommunen, skaffa rastgårdar!

Ne usch och fy!
Nu är jag så arg man faktiskt kan bli på en kommun. arg eller mest besviken.
Man kan inte sätta en lag på att ha hundar kopplade i en hel kommun utan att ens ge något tillbaks.

JAG förstår att man ska ha hundar kopplade pga hundrädda människor och pga att hundar kan springa bort och att endel faktiskt är rent av farliga okopplade. MEN det finns faktiskt en del människor som har så pass "snälla" hundar att dom klarar av att vara lösa. Eller helt enkelt det finns endel som aldrig har sina hundar kopplade och som aldrig behövt vara det!

Ska dem plötsligt bli tvingade till det för att det blir lag på det?
Nej! Man kan inte alltid dra alla över en kant. jag förstår inte att folk inte har fattat det fast vi lever i 2011?

Och nu till varför jag tycker det ska vara OK att ha dem lösa.
För att det INTE finns en enda rastgård i hela Motala kommun.

Så vart ska hunden o hundägarna vara och kasta boll/ leka med andra hundar osv.
Om det varken är tillåtet att vara okopplad och det inte finns någon rastgård.
Och om man inte bor i ett hus med en stor jävla trädgård!


Ne usch detta är fy skam på Motala kommun, tänk efter lite innan ni kommer med jävligt dåliga lagar!



att gå vidare i samma stad, i samma rutin o vardag som du

jag förstår inte varför jag gång på gång låter dig förstöra mig.

Lördag och denna morgon började jätte bra, städade lägenheten och kände mig bara allmänt duktig för att jag tog tag i allt. Är dock fortfarande lite seg efter allt farande igår. Fast jag borde vara pigg o utvilad med tanke på att jag somnade riktigt tidigt igår kväll. Ja morgonen började bra.. just nu känns allt skit.

Jag borde inte fästa mig sådär för en person som inte längre finns, jag borde också börja om och följa mina drömmar och mina mål. Att fastna i det förflutna, att älska det gamla, att sakna något som var då. jag behöver en ny början.

Två guldkorn i vardagen som alltid får allt att kännas underbart är Håkan och John-john ♥
Så just nu ska jag göra mig iordning med hög musik från H och därefter gå en långpromenad med J.

Jag ska glömma allt och börja om med mitt liv!
  

det var bättre förr


Hittade denna 'låt' helt oavsiktligt via en annan persons blogg och oj vad den satte sina spår.
Denna låten hörde jag samma dag som jag skulle ta min student, på morgonen när jag åkte in till skolan med nettansfamilj hördes just den här låten på radion..

och jag kan bara säga att tårarna har fortfarande inte slutat rinna.
vet inte varför, men oj va behövligt detta var.
jag saknar mina föräldrar och syskon som bara den just nu,
fast jag saknar nog också känslan av att ha personer omkring mig som finns där.

idag är jag ensam och jag vill bara hem.

vad vore jag utan dina andetag, ingenting. någonting!


Att vara själv suger, riktigt jävla hårt.
att vara själv och tänka är värre.
att sedan må dåligt över tankarna gör inte saken mutch better.

Jag behöver dig *pekar på*
jag går snart i bitar åter igen och igen.

Vore det bättre att bara lämna allt och åka någon annan stans.
Lämna det man tror att man har, fast man egentligen inte alls har.
eller bara gå vidare på samma ort. går det, frågetecken.

Nej nu JÄVLAR ska jag be happy, and smile till alla idioter här omkring.
Fuck off and die!

ingen behöver förstå ett skit, kommer en bättre dag imorgon bara..
jag♥humörsvägningar


men dra åt helvete



När allt brister är man alltid själv. ensam.



ont fattar du
det gör ont
så inihelvete ont



mitt hjärta har hoppat ur led

kvällspoesi utan gränser.
Kan inte sova, tänker på saker jag inte borde ha i huvudet. våga ta chansen.
tänker på saker som kunde varit men inte är. tänker på saker som aldrig varit men gärna fick bli.

Att veta vart jag står men inte vart alla andra står. jobbigt. en känsla av förvirring.
att försöka förstå andra människor utan att först själv berätta vad man känner. tankar. ord som får en person att brista ut i gråt. jag hade fan lätt gett mitt liv åt dig. jag vill men kanske inte föralltid.

jag är en udda person. med konstiga känslor. förlåt mig. för det jag kommer att göra och för det jag inte kommer att klara av. jag är svår. fast du är nog exakt lika svår. jag behöver dig men jag behöver även dem.
kärlek vad är det. i början är allt så mycket finare. det är lite mer gulligull och vackert. svalnar som en ugn.
iskall och frånvarande.

Just nu sitter jag här i min ensamhet, john-john ligger och sover borta i sängen.
imorgon är det skola och därefter får jag kanske reda på hur det blir med Vilda, fast jag vet nog redan svaret. annars skulle hon nog hört av sig tidigare. men jag hoppas, hoppas med hela min själ.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla disneychannel för att sedan försöka sova jag med.
godnatt!


du fick mig alltid att le, fast det gjorde ont samtidigt

    
Älskar text och videon.

Idag bjuds det på många videoklipp här i bloggen, fått abstinens på att kolla speciella klipp idag!
Snart ska jag gå ut en promenad med lilleman och därefter blir det att gå över till Ida.

Börjar må lite sämre, åter igen..
saknar, vill, borde, kanske inte.
vad ville du?
vad är vi.
jag tror jag faktiskt kände lycka tillsammans med dig.
fast nu har vi gått åt varsitt håll.
igen..

tröttnar på era jävla ursäkter

Sitter i skolan och vill för tillfället bara hem. Har inget riktigt vettigt att göra här känns det som, vet inte om vi kommer göra någon nyhetsvideo idag eller om vi fixar ihop den imorgon. Eftersom alla i vår grupp inte riktigt är här idag. Men vi ska nog filma lite inklippsbilder.

Jag har deppat ihop och vill deppa fram tills jag vet säkert vad som blir. Efter det kommer jag troligvis deppa några dagar till då jag troligvis kommer få ett dåligt svar. Så ja fram tills jag vet vad som sker lär jag inte vara mycket gladare än såhär..

Ta det som det är eller försvinn från mig tills det går över helt enkelt.
Jag behöver inte vara glad om jag inte är det.. kort och gott!


nu när det redan är försent inser jag vad jag egentligen behöver

               
Att försöka hålla huvudet högt, tänka på annat och inte falla ner för tusende gången. Nej jag menar inte att det är svårt, jag menar bara att jag inte klarar av det längre.

Att bara gå förbi, släppa lös alla känslor, det är vad jag är bäst på.
Att inte bry sig om att du eller du eller kanske ni tycker jag är ett psykbryt. Att alla tycker att jag är helt jävla konstig som först går från att vara ledsen till att bli glad på en halv sekund. Jag är jag och det kan jag stå för.
Min känslor lever sitt liv och jag kan inte hjälpa att jag ibland är glad, ledsen arg eller besviken. Det är sån jag är.

Just nu är jag fortfarande inne i en ledsenhets-fas, då jag verkligen ville allt som hade med den här helgen att göra. Jag har nu 1% chans på 100. Det känns inte helt bra. Men men, jag bara räknar ner dagarna och hoppas på ett bra svar. Det är väl det enda som går att göra just nu.

Ska snart iväg till skolan, först ska jag väl göra mig iordning lite smått. Inte för att jag är på humör eller så.

jag hoppas innerligt med hela mitt hjärta, på riktigt

Har precis kommit hem från en serie eftermiddag/kväll tillsammans med Nettan och Jonna. Vi såg på Big Love och Pretty Little Liars. Det är alltid lika spännande varje gång och Big love har mest bara blivit allmänt konstigt, men är helt besatt av att se färdigt endå.

Därefter gick jag ut och träffade Ida och Bamse, det var riktigt trevligt att träffa dom.
Nu skulle jag ha ringt ett samtal, men som det ser ut nu så är det ändrade planer, det blir nog inte alls som jag hade hoppats eller tänkt förhuvudtaget. Men men sånt är väl livet, kanske finns det en liten chans. Men säkert inte. Är ledsen så nu ska jag bara ut på min kvällspromenad med John-john och därefter blir det sängen. Bums.

Godnatt,
denna veckan kommer nu bara förbli jobbig och ledsam och det enda jag kommer att vänta på är måndag eller tisdag nästa vecka. För att få veta helt säkert. och jag är inte ens så säker på att jag vill veta svaret faktiskt.
                

livet innan det kunde jag, utan och innan.



Tillbaks i Motala sedan i fredags och det känns väl både bra och mindre bra, som alltid och alla andra gånger. Jag behöver mitt eget men jag behöver också människorna som inte finns omkring mig jämnt och ständigt. Jag hatar att bo här innerst inne, vad har jag här egentligen?
Men samtidigt har jag inget mer någon annanstans heller. Nej nu blev det djupt och äckligt.

Jag är sjuk och jag skyller allt på det, jag blir alltid lite mer ledsen och lite mer blödig när jag ligger nerpackad i sängen.

Över till något jag älskar, skor!
Fast i största allmänhet älskar jag nog allt man kan köpa och håkan.
Just nu är känn ingen sorg för mig i göteborg på i högtalarna, borde göra något vettigt idag.
Som att städa vilket jag skulle ha gjort enda sedan i fredags då jag kom hem och stökade till det ordentligt.
Men jag orkar inte, jag vet jag har blivit så j*vla orklös nu förtiden. Det beror nog endast på mig själv, så jag skyller inget på någon. Det är mig det är fel på.

Men jag är grymt sugen på att baka, käääärleksmuuumms för just nu kan jag behöva lite extra kärlek.
Så vi får se om jag orkar med att både baka och städa idag. vi får se om jag ligger död i sängen hela dagen.

spännande, spännande..
och nu blir det promenad med lillemannen, för även om jag är sjuk orkar jag med mitt lilla hjärta.

tar tag i livet sakta men säkert?
jag har försvunnit någonstans på vägen..

allt blir alltid upp och ner tillslut, right?


Detta blir troligvis det sista inlägget på lovet och det har knappast börjat än. Men ha det så kul.
Jag ska försöka, dock är jag inte alls på humör just nu. Men jag tror säkert blifärden får mig lite lyckligare?
Ska duscha och fortsätta mitt packande nu och lyssna på HÖG jävla musik!

Pusshej! har inget mer att tillägga..


tiden går fort och vi fastnar så lätt i gamla fotspår

Sitter just nu i datasalen på skolan och inväntar klasskamraterna och lektionen som börjar vid 1, Vi ska påbörja två veckor redigering nu vilket känns skönt. För det är något jag kan fixa, ja beroende helt på vad vi ska göra. Men inom ramarna kan jag nog få ihop det mesta med redigeringen. Det är roligt att redigera o sitta och pilla med bild texter och ja allt som man nu kan vrida och vända på minst tio gånger innan det blir helt perfekt.

Men jag ska inte förvänta mig något, för då lär det bli tvärtom. Jag bara hoppas på en lung och fridfull vecka. Jag klarar inte av mer press o stress just nu, det kan gärna få ligga lite lågt ett tag. Hade även ett lugnande samtal med läraren angående skolan så det känns väl lite bättre nu än innan kan jag ju säga.

När jag kommer hem efter denna lektionen så ska jag och Ida ut med vovvarna om allt blir som planerat och ikväll ska jag offra mig lite för att bygga på ännu lite mer fett på kroppen och äta godis och det är i mängder tillsammans med Nettan och några filmer :)

Nej nu har jag inte så mycket mer att säga faktiskt, ska bli skönt att komma hem efter en skoldag.
Det tar rätt mycket kraft även om jag knappast är så deaktig i själva skolan alls, men det kommer väl..


jag vet nog inte vad kärlek är

Jag ljuger inte när jag säger att du inte längre vet vem jag är.
Jag ljuger inte heller när jag säger att jag inte vet vem jag är.
Men vet du vem du är?

Allt är inte som i sagor, allt har inte lyckligt slut.
För slutet är så nära som att det bara står utanför dörren, vill du ha mig som jag är eller försöker du anpassa mig till dina mått och standard?

Allt är på någon annans villkor, allt är på ditt sätt.
Jag försöker, eller jag försökte.
Men insåg genast att det inte var någon ide, då det inte var mig du ville ha.

ni påstår att jag är trög ni påstår att jag är störd.
Jag tackar bugar och tar emot, fast innerst inne vet jag att jag inte är något utav vad ni säger.
Ändå tar själen åt sig av alla glopord, ja även från dig.

allt handlar inte om att älska, allt handlar om att få vara sig själv.
Och ska kärlek kännas såhär ruttet och jobbigt då tror jag inte att jag längre vill vara 'kär'
Jag var nog kär i vad kärlek stod för en gång, men nu tvekar jag.

jag tvekar inte på dig, utan på mig..

Tidigare inlägg Nyare inlägg